Laddar

Jonas Bergqvist: ”Absolut lyckligaste stunden i mitt liv”

Fick ovärdeliga rådet från sin far – så gick han från hockeyproffs till VD:

delningar

Jonas Bergqvist är ishockeyspelaren som gick från en lysande ishockeykarriär till en framgångsrik civil karriär. Nu är han VD på Swedbank Halmstad. 24Halmstad har träffat honom för att ta reda på hur han tog klivet från idrotten till bankvärlden, hur hans ledarskapsfilosofi är, samt givetvis även ställa en och annan fråga om den imponerande ishockeykarriären.

Vi slår oss ned på Bergqvist kontor. Han förvarnar om att vi kanske måste flytta på oss då någon ska fixa hans dator om en liten stund.

Hur kom det sig att du hamnade i Halmstad? – Det var så att jag blev headhuntad till ett jobb som koncernchef på AJ produkter som då låg i Hyltebruk, men som nu ligger i Halmstad. Jag flyttade till Halmstad för sju år sedan, så det var så jag hamnade här.

Hur tog du steget till Swedbank? – Efter AJ produkter drev jag eget företag i konsultbranschen och höll utbildningar i ledarskap och satt i olika styrelser och tyckte att livet var ganska bra. Sedan fick jag en förfrågan från Swedbank att de sökte en seniorchef till kontoret i Halmstad. De frågade om jag var intresserad. Vilket jag var av olika anledningar. Dels är jag intresserad av allt som en bank gör, men jag är även samhällsintresserad och politiskt intresserad utan att ha någon direkt hemvist. Som lokal bankchef på en så stor bank som Swedbank är så har man möjlighet att påverka saker i en positiv riktning. Sedan förverkligar jag ju drömmar varje dag, och lånar ut pengar till folk som vill förverkliga sin dröm. Eller spara till sin dröm.

Det råder ingen tvekan om att han är nöjd med steget han tog till bankvärlden under hösten 2014.

– Jag trivs jättebra på jobbet, jag har fantastiska medarbetare, många som har jobbat i banken länge och studerat ekonomi på högskolan. Mina medarbetare gör att mitt jobb blir enklare, säger Bergqvist.

Hur har det varit att ta steget från idrottslivet ut i det civila arbetslivet? – Jag är uppfödd i en företagarfamilj. Min far drev ett tvätteri och han var en riktig entreprenör, så jag fick börja vara med på företaget redan i sexårsåldern. När jag som 16–åring flyttade från Ängelholm till Leksand, sade min far till mig: Ishockey spelar du kanske till 30 års ålder, men människa är du för resten av livet, så se till att göra någonting bra utav det.

– Jag studerande i tre år i Leksand, och jobbade extra, i minilivs butiker, fiskaffärer och parkförvaltning och allt vad det var. Efter mina ekonomistudier jobbade jag på en marknadsföringssbyrå i tre år, och bank i fem år. Sedan var jag marknadschef i Leksand. Allt detta under de år jag spelade ishockey. Jag har både jobbat och spelat hockey i alla år, så jag har byggt min civila karriär, så när jag väl slutade som 37–åring så kunde jag kliva ut på en platå och möta resten av livet, och jag har haft en fantastisk tid även efter karriären.

 

Med Mats Sundin och VM–bucklan 1998. Foto: Bildbyrån.

Känner du samma drivkraft i ditt nuvarande jobb, som du kände inom ishockeyn? – Jag tror att det har varit hela min hemlighet, nu när jag varit ledare i fyra olika branscher, att jag kunnat behålla den drivkraften och jag har haft användning av den på ett bra sätt. Jag är van att sätta upp egna mål, van att hantera människor i en grupp. Jag är van att vara en människa i en grupp, så jag är helt säker på att jag kunnat behålla min drivkraft.

Adrenalinkicken från hockeyåren har dock visat sig svår att ersätta.

– Den kan man få, men den blir aldrig likadan. När jag såg mitt mål jag gjorde i semifinalen av OS–94 för första gången för ett tag sedan, så såg jag den totala glädjen jag visade då.

– Då kände jag: Undrar om jag varit så glad sedan jag slutade spela hockey som jag var när jag gjorde mål. Den glädjen är så direkt. Däremot så kan jag bli väldigt stolt och glad när vi gemensamt når en framgång på banken, nästan så att jag blir rörd ibland. Men det blir ändå aldrig på samma sätt. Jag är väldigt tacksam att jag fick vara i idrotten och uppleva den totala glädjen, säger Jonas Bergqvist.

Finns det några likheter mellan att var ishockeyspelare och att vara VD på en bank? – Det är människor som jobbar i företagen och det var människor som spelade ishockey. Och ju bättre de människorna mår, desto större är chansen att vi lyckas. Det är min grundtes. Jag har ett motto som ledare att skapa en inspirerande miljö, där motiverade människor trivs och vill utvecklas. Lyckas man med det så finns det en oerhört stor likhet mellan lagidrott och en arbetsplats.

Hur skulle du beskriva din egen ledarskapsstil? – För det första så börjar det med mig själv. Jag bör alltid vara den som driver stämningen och sätter kulturen. Om jag kommer hit med hängande huvud och en bister min så kommer jag att möta min jämlikar i mina medarbetare. Men gör jag motsatsen så får jag ju också möta motsatsen. Man ska vara tydlig  med mål, man ska vara tydlig med hur det går för oss, tydlig med hur man ligger till mot målen. Att stötta när branschen är i förändring, så att de känner att det finns någon att stötta sig emot.

Om vi går över till din karriär som spelare. Du har tre VM–guld och ett OS–guld. Är OS–guldet det största? – En del säger att man inte kan rangordna, men jag kan faktiskt rangordna. Och jag har lyxen av att ha fått vara med om så mycket, så att jag kan välja vilket som var störst. Det är klart att de tre VM–gulden ligger mig väldigt varmt om hjärtat men att vinna OS, som första svenska lag någonsin, och på det sättet som vi gjorde det. Med en straffläggning där en magisk straff avgör och en målvaktsräddning som egentligen inte finns på kartan avgör på andra sidan. Det är absolut den lyckligaste stunden i mitt liv idrottsmässigt. Det går inte att komma runt.

Sverige och Peter Forsberg och Tommy Salo avgjorde finalen i den 7:e straffomgången. Bergqvist avslöjar att det var han som skulle ha skjutit om det gått till en nionde runda.

– Först var jag nervös, men när jag fick reda på att jag kanske skulle skjuta så var jag bara fokuserad.

– Det skönaste målet jag någonsin gjort var dock i en VM–final när jag sköt 1–0 mot Sovjet 1991, säger Jonas Bergqvist.

 

Foto: Bildbyrån.

Teknikern som ska fixa datorn kommer in, vilket betyder att vi lämnar rummet. Bergqvist letar snabbt fram ett annat rum. Ett rum med stora glasfönster med inblick över en innergård på övervåningen av Swedbank.

Du hade en ganska unik målgest när du spelade? – Ja, den kom helt spontant 1984. Jag hade gjort mål mot Södertälje och vart så otroligt glad att jag snurrade klubban över huvudet. Jag såg det på tv på kvällen och tyckte att det såg fräckt ut och tänkte att det ska jag fortsätta med. Så blev det, och många kommer ihåg det än idag.

Firar du likadant nu om det går bra på banken? – Ha ha. Kanske borde börja med det. Men en och annan kund kommer ihåg det där och kommer ihåg det och kör någon rörelse i luften, så jag har nytta av den än. Men jag gör inget sådant nu, jag är utsliten i armen efter alla mål, ha ha.

Hur trivs du i Halmstad? – Jag trivs jättebra. I början var det mycket pendlande när jag var i Hyltebruk, då spenderade jag nästan all ljus tid på dagen där. Så det var nog först 2013 när jag sålde mitt hus i Leksand och började jobba i stan som jag började hitta rätt riktigt, men nu trivs jag jättebra. Med betraktarens ögon så ser jag allt det fina som finns i Halmstad.

Vad gör du när du får lite tid över? – Jag gillar att vara ute mycket. Jag tar gärna en promenad på stranden eller tar cykeln och cyklar. Sedan tycker jag om kulturella grejer, sport eller annat. Jag tycker Halmstad har mycket att erbjuda.