Laddar

Henrik Dagård: ”Där gjorde jag mitt stora misstag”

Förre friidrottsstjärnan om karriärens höjd och lågpunkt, vad han gör nu och titeln som Sveriges sexigaste man:

delningar

1994 slog Henrik Dagård igenom med buller och bång och tog silver på friidrotts– EM, och var plötsligt namnet man pratade om i friidrotts–Sverige.

– Ja, det får man säga är mitt genombrott, jag kom väl egentligen från ingenstans in på den stora scenen 1994, efter att ha haft skadeproblem både 92 och 93. Fast jag var innan dess framgångsrik som junior, så jag hade kapaciteten. När jag kunde träna ett år utan skador så fick jag ut kapaciteten, säger Henrik Dagård till 24Halmstad.

Var 1994 ditt bästa år i karriären? – Jag hade en starkt period med EM–silver inomhus 94, och så EM–silvret utomhus följt av ett VM–brons inomhus 1995. Där hade jag en stark period med tre raka medaljer.

Sedan kom VM i Sverige under sommaren 1995, och tanken var att du skulle göra succé? – Där (inför mästerskapet) gjorde jag mitt största misstag, något jag kom på i efterhand. Att istället för att vara lite smart och planera sin träning så kör man ner huvudet och kör på för att bli ännu bättre, så istället för att lite på det som var, och få ytterligare ett års träning i kroppen så skulle man höja allting, och då blev jag nedtränad istället. Och då kom skadorna. Det var en stor miss.

– När mästerskapet var så var jag i princip skadefri, men skadorna innan gjorde att jag inte var i den form jag skulle kunna ha varit i.

 

Henrik Dagård under OS 2000. Foto: Bildbyrån.

Det blev aldrig någon framskjuten i mästerskapet på hemmaplan. Men Henrik Dagård tog hem en annan titel under året. Detta då Aftonbladet utsåg honom till Sveriges sexigaste man.

– Det är väl ingenting som jag tänker på så, men man blir påmind om det ibland. Det är väl en fjäder i hatten. Borde kanske haft någon löpsedel på kontoret, säger Dagård med ett skratt.

– Men det är kul, absolut, för det är inte många som har den titeln.

Skadorna som hade hindrat framgången 1995 ville inte heller ge med sig utan det blev många skadefyllda säsonger, men 1999 var han åtminstone tillräckligt hel för att bli sjua på VM.

– Men kroppen var inte riktigt hundra. Jag ska inte ska säga slutkörd utan sliten. Den höll inte för idrott. Jag fick kämpa de sista åren och gjorde inte många tävlingar varje år då. Hade skavanker där hela tiden egentligen. Och det märks när man ska hoppa och sprinta till max.

Han kämpade på i några år till innan han lade av 2001.

Hur nöjd är du med karriären? – Jag är nöjd med det som jag har gjort, men missnöjd med kunskapen att träningsplanera. Hade den funnits där kunde resultaten blivit bättre. Då tror jag perioden 96 till 98 blivit riktigt, riktigt bra. Då hade jag nog kunnat vara med i absoluta toppen. Men nu blev det inte så, och så är det. Sedan hade jag gärna velat hålla på några år till.

Nu är Henrik Dagård tillbaka på sin hemmaplan i Halmstad och jobbar på Eleiko som försäljningschef i Sverige.

Hur hamnade du där? – Jag har varit här sedan 2003. Jag började med att starta igång utbildningsverksamhet. Sedan gick jag mer över på försäljningen och sedan har det blivit mer ansvar i försäljningen och nu det sista har jag varit försäljningschef.

–  Eleiko undrade om intresse fanns för att titta just på det här med utbildningsbiten. Det föll bra i hand när man ändå skulle börja jobba, så då kändes detta som en perfekt arbetsplats. Jag var i försäkringsbranschen innan jag började här, och då kändes detta lite mer spännande och anpassat för mig. Nu känner jag att det här med försäljning har fallit mig varmt om hjärtat, så jag tycker det är trevligt att jobba, framförallt när man jobbar med de här produkterna. Att få jobba med en positiv produkt.

Hur upplevde du övergången från idrottskarriär till att börja jobba? – Tyckte absolut i början att man inte var van att ha de här inrutade tiderna. Även om man hade mycket tider och tränade mycket när jag idrottade så var det plötsligt 8–17 jobb. Det var lite annorlunda i början och tog tid att anpassa sig till.

– Jag kände däremot inte den delen av tomhet som många sagt att de känt, det bekymret har jag inte haft. Utan jag har kommit in i det här jobbet, och det har varit mycket att stå i, så det känns bra.

Till sist, hur mår kroppen idag? – Jag har inga bekymmer alls egentligen, men jag hoppar ju inte höjd och så längre, så det är inga skavanker alls i dagsläget. Jag tränar fortfarande varje vecka mellan en och fyra gånger.

 

Relaterade artiklar