Laddar

EXKLUSIVT: Janne Andersson i lång intervju med 24Halmstad

Förbundskaptenen: "Detta slår allt"

delningar

Han är förbundskaptenen som förde Sverige till sitt första Fotbolls–VM på 12 år. Något inte många trodde att han skulle lyckas med när han fick ta över landslaget 2016. 24Halmstad fick en pratstund med den svenske förbundskaptenen.

– Det är svårt att sätta ord på hur det kändes när domaren blåste av Italien matchen. Dels var det skönt att det var slut för det kändes som om det hade varit en lång andra halvlek. Det var en lättnad när det var slut, och samtidigt en glädje över att vi hade klarat det. Där och då en var det nästan en overklig känsla. Häftig men overkligt.

Hur känns det att vara klar för VM? – Jätteroligt, med de förutsättningarna som var när jag tog över så tycker jag att vi har gjort det jättebra. Det ska bli fantastiskt kul att vara med i VM. För mig är det världens största idrottsevenemang, det är större än OS. Det ska bli en enorm ära. Nästan att man inte tror att det är sant att man ska få uppleva den känslan som tränare.

Hur nervös var egentligen matchen mot Italien? – Tror det är en av mina starka sidor som tränare. Jag blir inte så himla nervös på det sättet. Jag är fokuserad på vad vi ska göra och försöker se det som en vanlig match. Jag fattar såklart betydelsen av matchen, men väldigt mycket min grej är att fokusera på vad jag och spelarna ska göra. Jag tror det var värre för åskådarna en sådan här match. Jag var väldigt fokuserad.

Inga nerver innan match heller då? – Nej, det är samma fokus. Man är inne i bubblan. Klart man märker att det är en speciell match med en viss anspänning men jag är väldigt uppgiftsorienterad, och funderar på vad man ska göra snarare än konsekvensen av det agerandet.

Vad är det sista du säger till spelarna innan de går ut på planen inför en så viktig match? – Samma sak som jag sagt i flera år nu både i landslag och klubblag, att vi ska göra det vi tränat och förberett oss på att göra, det vi bestämt att vi ska göra. Då kan ingen klandra mig eller spelarna efteråt. Det handlar om att ge sig själv chansen. Då gäller det att visa mod.

 

Foto: Petter Arvidson / Bildbyrån

Det råder ingen tvekan om att just matcherna mot Italien är de största Janne Andersson upplevt. Hittills.

– Tittar man på betydelse, effekt och resultat av de två matcherna så är det enormt häftigt att få ha varit med om. Några matcher där man som tränare spelat om Allsvenskt guld har också varit speciella, men detta slår allt med hästlängder. Sedan tycker jag att matchen mot Frankrike i Paris var en häftig upplevelse, där vi visade att vi kunde prestera bra mot ett riktigt bra lag. Men Playoff–spelet som helhet, där vi blev utbuade redan på uppvärmningen vilket triggade igång oss rejält, var ändå störst.

Vad skulle du säga är den främsta anledningen till att ni tog er till VM? – Vi har varit tydliga från första dagen med hur vi vill jobba. Både ledarstab och spelarna har ställt upp på mina ideér. Vi har lyckats få ut det mesta av våra gemensamma styrkor. Den absoluta nyckeln är att vi fungerat så bra som grupp, både på och utanför planen.

Närmast på vägen mot VM väntar lottningen den första december. När Janne Andersson är i Ryssland blir det också ett besök på den anläggning där svenskarna kommer att ha sin bas under mästerskapet.

– Sedan ska jag ta ut en trupp till januariturnén 5 december, så där ligger arbetsfokus nu. Vi har en grovplanering, hur vi vill jobba in mot VM, sedan kan det alltid hända mycket saker på vägen. Blir inte så mycket tid med spelarna i A–landslaget då vi har två träningsmatcher i mars och sedan uttagningen till VM i maj. För min del, som representant för svensk fotboll, kommer det att bli väldigt mycket media. Nu är det inte bara svensk utan också internationell media som är intresserade av vad vi gör.

Under 2017 har det svenska landslaget lyckats besegra båda finalisterna från det senaste Europamästerskapet (Portugal och Frankrike). Laget har också sett till att bronsmedaljörerna från senaste VM (Holland) inte ens gick till Playoff, och som avslutning slog man ut Italien, världsmästarna från 2006 som inte missat VM sedan 1958. En stor del av förklaringen till dessa framgångar ligger förmodligen hos Janne Andersson och hans ledarskap.

Hur skulle du beskriva din ledarfilosofi? – Det vet jag inte riktigt. Men jag har några ledord. Som prestigelöshet. Och att alla ska göra sitt bästa utifrån den roll man har. Det är en väldigt bra början. Jag försöker att ge tydliga direktiv. Prestigelöshet och tydlighet är viktiga ledord för mig.

Vem eller vilka är dina ledarförebilder? – Jag har inga idoler, men jag har jobbat med, och jobbar nu också, med väldigt många bra ledare. Men min gamle gympalärare Bengan Johansson säger jag, om någon ska nämnas så är han det närmsta jag kommer en förebild. Han hade ett sätt att jobba på som jag gillade.

 

Foto: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Hur mycket av din filosofi och värderingar har du fått med dig från Halmstad och HBK? – Klart att 21 år där har präglat mig. Jag spelade där och tränade både flicklag, damlag och var herrlags tränare så det har utvecklat och präglat min stil. Jag bodde ju i Halmstad i 50 år så mycket är därifrån.

Därför var det kanske inte så konstigt att Janne Andersson tog med sig Tom Prahl, Jonas Thern och Lasse Jacobsson, som han kände sedan tiden i Halmstad.

– Det kändes logiskt och det är personer jag litar väldigt mycket på, och som har ett gott fotbollsöga. De vet också att jag visat lojalitet mot dem när vi jobbade ihop tidigare, och jag vet att de gör samma sak för mig nu. Så det är roligt att de ville vara med på resan alla tre.

Som förbundskapten är du lite mindre på planen än som klubblagstränare, får du mer tid över till annat än fotboll nu? – Rent konkret så har jag kanske 55–60 dagar per år med landslaget, men det är mycket annat också, då jag som förbundskapten är representant för vår fotboll. Totalt sett så kan jag vara hemma i lite längre perioder nu, och har en lite större frihet.

Vad gör du när du har lite tid över och kan vara hemma då? – Jag trivs bra hemma, brukar passa på att cykla och ta promenader. Det är rätt mycket vanliga grejer jag håller på med när jag får chansen. Jag tycker det är skönt.

Vad kände du när HBK åkte ur Allsvenskan? – Det har varit lite svajigt ett antal år nu. Jag hoppas att man klarar att ta sig tillbaka igen. Klubben har många lovande spelare så kan de bara få rätt utveckling på dem så kan de ta steget upp igen. Så det hoppas jag på.

Följer du fler av lagen i Halmstad? – Alets IK, står ju mig allra närmst, det är min moderklubb. Drott i handboll följer jag också, och det har det varit tufft att vara supporter på distans. Extremt kul med tjejerna i Allsvenskan. Jag såg dem när de kvalade sig upp här i Lidingö, så det var kul att se dem live. Det kompenserar lite av lidandet som herrarna gett de senaste åren. När jag dessutom flyttat från stan blir man ännu mer supporter. Det har varit ett lidande och jag hoppas att de får ordning på det.

På lördag kommer du tillbaka till Halmstad och ska föreläsa på träningskompaniet. Vad väntar där? – Ja, precis. Ulrika, min fru, jobbade där i många år och jag har själv suttit med i styrelsen. De frågade och jag ställer upp. Det blir lite blandat, både landslaget och min egen resa. Vad jag tror på och hur jag vill jobba, så det blir en lite blandad mix.

 

 

Relaterade artiklar