”Den stora biten är gemenskapen”

Här är löpargruppen med fokus på det sociala.

Johan Olsson

Johan Olsson

Kl.20:59, 9 september, 2017

”Den stora biten är gemenskapen”
Foto: Johan Olsson

I tre år har Marita Fredman och sonen Tim varit ledare för Runacademys löpargrupp i Halmstad. Löpargruppen, som är Halmstads största, har ungefär 60 personer anmälda per termin, men bara 35 till 45 personer som närvarar vid varje tillfälle.

– Man märker att det oftare faller bort en del personer under vårterminen än under höstterminen. Särskilt runt vår avslutning som brukar sammanfalla med skolavslutningen, säger Marita.

Ledarduon är egentligen en ledarkvartett då de även har sällskap av Maritas dotter Tina, samt en tidigare deltagare i löpgruppen, Peter Danielsson.

Löpningen har alltid funnits nära för familjen Fredman. Marita hade tidigt ett löpningsintresse och trots de begränsade möjligheter som fanns när hon växte upp i Eldsberga, så tävlade hon på hög nivå som yngre. Sedan dess har hon även varit tränare för IFK Halmstad och ledare för olika motionsgymnastikgrupper.

– Sen har jag väl mer eller mindre tvingar Tim och hans syskon att också hålla på med löpningen, säger Marita med ett skratt.

Tim i sin tur hade till en början svårt att kombinera sitt uppdrag som ledare för löpargruppen då det krockade med hans militärtjänst, vilket ledde till att han fick ta hjälp av sin mamma. Nu har när det är över har han dock tid att även driva ett eget företag, som också inriktar sig på träning och hälsa.

Träning i allmänhet, och löpning i synnerhet, sitter med andra ord i ryggmärgen. De båda bidrar med mycket kunskap till sina deltagare, men insisterar att det inte är det som man lägger fokus på.

– Den stora biten är gemenskapen. Visst har vi mycket kunskap, men egentligen tillför vi inte så mycket kunskapsmässigt, utan mer med vår personlighet. Runacademys centralorganisation tar ju själva fram programmen som vi genomför, med vår personliga touch kan man säga, säger Tim.

De är också noga med att poängtera att alla som vill kan vara med i gruppen, som delas in i undergrupper efter ambitionsnivå. Även de pass där de går igenom löpteknik kan den som vill fokusera mer på grunderna, eller likaväl köra ett lite tuffare pass.

– Det handlar om att göra det tillsammans helt enkelt, man får ut mer av träningen om man gör det i grupp än om man tränar på egen hand, säger Marita.

Det är dock inte enbart för att hålla sig i form som folk söker sig till löpargruppen, utan också för att knyta och bevara sociala kontakter.

– Vi människor behöver den sociala biten lika mycket som motionen egentligen. Många hittar nya vänner i löpargruppen och det är ju perfekt för nyinflyttade till exempel. Sen har vi alltid en avslutning för varje termin också där gruppen kanske går ut och äter. Där skulle man tro att man kanske bara pratar om träning och löpning men faktum är att man oftast bara pratar om helt andra saker, säger Tim.

Än så länge har man hållit på i sex terminer, men ser ingen anledning att lämna över stafettpinnen till andra ledare ännu.

– Vi fortsätter leda gruppen så länge intresset finns och vi känner att vi kan bidra med något. Jag lär mig dessutom lika mycket av deltagarna som de lär sig av mig, säger Tim.

Marita håller med.

– Nöjer man sig och tycker att man kan allt, både om löpning och ledarskap, så utvecklas man inte.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.

Nästa artikel

Talangen laddad för VM: ”Ska visa vad jag går för”

Brottartalangen är redo för VM.

Mattias Olsson

Kl.10:57, 23 november, 2017

Talangen laddad för VM: ”Ska visa vad jag går för”
Foto: Andreas L Eriksson / Bildbyrån

Till vardags är Moa Nygren student på programmet Professionell idrottskarriär och arbetsliv (PIKA) på Högskolan i Halmstad. Men under torsdagen ligger fokuset på något helt annat. Då ska nämligen brottartalangen tävla i U–23 VM i Polen.

– Det ska bli väldigt roligt. Det är spännande och pirrigt nu, säger Moa Nygren i en intervju med Högskolan i Halmstad.

Att Nygren vill satsa på sin idrott syns tydligt just i valet av program.

– PIKA-programmet passar mig jättebra, allt jag lär mig kan jag applicera på brottningen. Man lär sig om allting runtomkring sin sport också. Jag vill elitsatsa, och det fungerade bra på gymnasiet att kombinera brottningen med skolan, men när jag efter gymnasiet provade att kombinera det med att jobba så funkade det inte så bra. Men nu trivs jag bra. Både i klassen och i Halmstad.

Efter U–23 mästerskapet väntar ytterligare en stor tävling för Moa Nygren i form av World Cup. Men först gäller alltså U–23 VM under torsdagen.

– Det ska bli jättekul att få visa vad jag går för, säger Moa Nygren.

 

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.

Nästa artikel

Från Hammers till VM–guld: ”Vad fan händer”

Halmstad första steget på lång resa:

Mattias Olsson

Kl.21:10, 22 november, 2017

Från Hammers till VM–guld: ”Vad fan händer”
Foto: Simon Hastegård / Bildbyrån

Många spelare har spelat i Halmstad Hammers genom åren. En av dem som lyckats allra bäst efter att ha lämnat klubben är Elias Fälth. Fälth spelade i Hammers under tre säsonger 2002–2005. Han spelar numera i Brynäs IF, men har även hunnit med att spela för Luleå, HV 71, och Frölunda SHL. 

– Det var en jäkligt kul tid i Halmstad. Vi var många killar i samma ålder från olika delar av Sverige som trivdes ihop, så det var en väldigt bra tid, säger Elias Fälth till 24Halmstad.

Vad var din uppfattning om Halmstad som stad?
– En väldigt trevlig stad. Fast den allra första känslan jag hade var att det var en så liten stad, eftersom jag flyttade från Stockholm. Men Halmstad var en fin, gemytlig stad som var extra trevlig på sommaren med tanke på att den ligger där den gör.

– Sedan är staden lite speciell för mig så till vida att jag gjorde min första flytt när jag flyttade hit. Det var ett stort steg för en på den tiden, men sedan dess har jag hunnit med en och annan stad i Sverige.

Har du koll på hur det går för Hammers nuförtiden?
– Nej, det måste jag erkänna att jag inte har. Någon gång ibland kan man höra någonting, och jag hajar ju fortfarande till när jag hör namnet. Jag har ganska fullt upp på egen hand så jag har egentligen inte så stor koll på många av de andra lagen än där jag spelar.

170817 BrynŠs Elias FŠlth poserar fšr ett portrŠtt den 17 augusti 2017 i GŠvle. Foto: Pelle Bšrjesson / Idrottsfoto / BILDBYRN / COP 205

Foto: Pelle Bšörjesson / Bildbyrån

Trodde du när du spelade i Hammers att det skulle gå så bra som det ändå har gjort?
– Nej, det kan jag inte påstå. Då spelade jag för dagen. Jag hade inga riktiga drömmar om att ta mig någonstans. Jag spelade för att det var kul. Man tränade och spelade för dagen helt enkelt, och just då saknade jag nog det här extra drivet. Det tog några år innan den poletten trillade ner. Jag hade säkert stannat längre om inte klubben hade haft ekonomiska problem under mitt sista år. Nu blev istället att jag valde att följa med tränaren till Nybro.

Efter tiden i Halmstad tog karriären verkligen fart, och Elias Fälth har fått uppleva många stora segrar. Han har vunnit både CHL, SM–guld, och framförallt ett VM–guld med Tre Kronor 2013.

– VM–guldet är största titeln, det är svårt att jämföra med något annat. Det var en oerhört häftig resa att vara med på. Det var en lite surrealistisk känsla när man stod där på Lineuppen inför första matchen. Man hann ju tänka: Vad fan händer. Sedan började det sjunka in. Sedan ska jag erkänna att även ett SM–guld slår högt när man krigat sida vid sida under ett helt år. Men värdemässigt är VM–guldet svårslaget, säger Fälth.

Har du några drömmar kvar?
– Det är ju inte så att jag går och drömmer om ett OS–guld eller att vinna Stanley Cup längre. Nu fokuserar jag på den dagliga verksamheten och ta hand om min kropp så att jag kan hänga med de yngre killarna. Jag kan inte få nog av att vinna. Jag vill vinna varje match, varje säsong. Men mitt fokus nu är att vara så bra jag kan, så länge som möjligt, säger Elias Fälth.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.

Nästa artikel

Zlatans historiska skor sålda – budades hem för storsumma

Så mycket fick den nya ägaren betala för bragdskorna.

Mia Martelleur

Kl.12:19, 22 november, 2017

3 bilder
  • Montage: Joel Marklund / Marcus Ericsson - Bildbyrån
    Montage: Joel Marklund / Marcus Ericsson - Bildbyrån
  • Zlatan Ibrahimovic gšör 4-2 till Sverige med en cykelspark. Foto: Marcus Ericsson / BILDBYRÅN
    Zlatan Ibrahimovic gšör 4-2 till Sverige med en cykelspark. Foto: Marcus Ericsson / BILDBYRÅN
  • 14 november 2012.  Foto: Nils Jakobsson / BILDBYRŁN
    14 november 2012. Foto: Nils Jakobsson / BILDBYRŁN

I förra veckan rapporterade 24Sverige att Zlatans legendariska skor skulle auktioneras ut på Stockholms Auktionsverk.

Fotbollslegendaren bar skorna under matchen mellan Sverige och England den 14 november 2012. Zlatan stod där för Sveriges alla mål och gjorde ett av sina mest uppmärksammade mål – en bicykleta från 30 meters håll.

LÄS MER: Zlatans legendariska skor till salu – så kan de bli dina

 

Nu meddelar Stockholms Auktionsverk att bragdskorna har fått en ny ägare. De auktionerades på tisdagen ut för 282 000 kronor.

 

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.

Nästa artikel

KLART: HBK värvar mittfältare från konkurrent

Krulj: "En väldigt bollskicklig spelare"

Mattias Olsson

Kl.14:11, 21 november, 2017

KLART: HBK värvar mittfältare från konkurrent

Halmstads BK har gjort klart med ytterligare ett nyförvärv inför den kommande säsongen. Det är Dida Rashidi, 25, från IK Frej Täby som har skrivit på för klubben. Det skriver Hallandsposten.

– Han är en central mittfältare med både offensiva och defensiva kvaliteter. Dida kan användas som sittande balansspelare, men är väldigt bollskicklig och kan även bidra med poäng på den sista tredjedelen, säger HBK:s tränare Igor Krulj.

170919 Frejs Dida Rashidi och GAIS Daniel Bennassar Nilsson under fotbollsmatchen i Superettan mellan GAIS och Frej TŠby den 19 september 2017 i Gšteborg. Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRN / Cop 89

Foto: MICHAEL ERICHSEN / Bildbyrån

Kontraktet ska vara skrivet på två och ett halvt år. Förra året gjorde Rashidi fem mål på 26 matcher för IK Frej.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.

Nästa artikel

Arbnoras historiska landslagsuttagning

Efter uttagningen: "Vill spela ett mästerskap"

Mattias Olsson

Kl.19:56, 20 november, 2017

Arbnoras historiska landslagsuttagning
Foto: Privat

HBK Dam kan glädja sig åt att ha fått sin första A–landslagsspelare. Detta då lagets mittback Arbnora Robeli blivit uttagen i Albaniens landslag.

– Det känns bra och roligt. Jag har blivit uttagen tidigare, men det känns ändå som om det är första gången jag är uttagen, säger en glad Arbnora Robeli till 24Halmstad precis innan hon ska kliva på planet och flyga till landslagssamlingen.

Det är alltså inte Robelis första landskamper, däremot de första sedan hon började i HBK.

– Jag var med när landslaget var nytt 2011 och spelade nog 10–15 tävlingsmatcher, sedan var jag inte med på ett tag, men nu är jag tillbaka i landslaget igen, säger Robeli.

Hur känns det att vara HBK Dams första A–landslagsspelare?
– Det är också jätteroligt. Jag bryter lite ny mark på den fronten. Det är kul för mig, men det är även kul och bra för klubben. Det är kul att kunna representera både Albanien och HBK.

Hur kom det sig att det blev Albanien?
– När jag var yngre så satsade jag på att komma med i de svenska flicklandslagen, och sedan drömde jag om svenska A–landslaget. Men när jag var 19 så kände jag att det var för långt bort. Jag var på väg att sluta helt med fotbollen, men när Albanien hörde av sig 2011 så steg motivationen.

Men nu var det ett tag sedan Robeli spelade i landslaget, vilket gör känslan lite annorlunda än vanligt.

– Det är pirrigt nu, helt klart. Det är mycket nytt, både vad gäller ledare och spelare. Jag tror det är fem spelare som är med nu som var med när jag spelade senast. Jag har mer rutin nu, men det är pirrigt att lära känna alla dessa nya människor, säger hon.

23758196_1363787147080121_247942808_n

Nu väntar alltså matcher i VM–kvalet, där Albanien närmast ställs mot Polen och Schweiz.

– Polen har jag ingen aning om hur bra de är, men Schweiz har ju några världsklass spelare som bland annat Ramona Bachmann, så det kommer att bli tufft.

Hur bra är Albanien då?
– Vi ligger på 73:e plats på FIFAs ranking, att jämföra med Sverige som ligger elva. Så det finns att jobba med, men också möjligheter.

Hur skiljer sig matcherna du spelar för Albanien mot när du har spelat matcher i Sverige?
– Det skiljer en hel del. Till exempel får vi inte ha våra mobiler 24 timmar innan match. Sedan är det ju internationella matcher så man förbereder sig på ett helt annat sätt, och så får vi eskort till planen också. Albanien som lag behöver jobba på sitt kollektiva spel, men spelarna har bra individuell skicklighet och teknik.

Hur känns det att gå från division 3 till VM–kvalmatcher.
– Det är klart att det blir skillnad, även om jag spelat i Elitettan innan. Men jag har tränat extra nu för att komma upp i nivå och hålla i de här matcherna. Bara division 3 träning räcker inte.

Om den extra träningen räcker för att Arbnora Robeli ska få starta i landskamperna återstår att se.

– Jag vet inte hur det blir. Men jag kommer att förbereda mig för att spela, säger Robeli.

Hur är det att kliva ut på planen iförd en landslagströja?
– Jag tycker att det är jättehäftigt. Både svensk kultur och albansk kultur känns som mig, men det är en dröm, en cool känsla. Det hade det varit oavsett om det hade varit den svenska landslagströjan eller den albanska.

Hur bra hoppas du att det kan gå på sikt?
– Jag skulle vilja spela ett mästerskap, och få känna på det och inte bara kvala. Sedan hoppas jag hålla mig kvar inom fotbollen. Jag skulle vilja vara ledare på förbundsnivå, antingen i något flicklandslag i Sverige eller på seniornivå i Albanien.

 

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.

Stäng